Turingtest och tänkande datorer

Ett av de grundläggande problemen inom artificiell intelligens är att definiera vad som menas med ”tänkande”. Det är en filosofisk fråga, som vi än så länge inte har något svar på, trots att det hela debatterats grundligt sedan 1950-talet. När Herbert A. Simon 1956 sade att ”under julen så uppfann Al Newell och jag en tänkande maskin”, så var han aningens optimistisk, även om hans och Newells insatser utan tvekan var mycket viktiga. Citatet visar också på den extrema optimism som kännetecknade studier av artificiell intelligens fram till åtminstone 1980-talet, där många trodde att utvecklingen skulle gå mycket snabbare än den sedan gjort.

Alan Turings förslag på hur man ska avgöra om en dator ”tänker” eller inte är både välkänt och missförstått. Det går i enkelhet ut på att om en människa som kommunicerar med en maskin inte kan avgöra om det är en maskin eller människa hon kommunicerar med, så ”tänker” maskinen. Detta är en kraftig förenkling av de idéer Turing presenterade, men är i allmänhet så turingtestet presenteras.

Problemen med turingtestet är många, inte minst då att en dator som är för intelligent inte helt säkert skulle klara det. Mycket av det som skulle få någon att tro att hon kommunicerar med en människa och en dator beror ju på att människor är väldigt felbara. Ett mer filosofiskt argument är också att uppvisande av intelligent och mänskligt beteende inte behöver betyda att datorn tänker; den kan i stället välja svar och beteende från en lång lista. Detta är grunden till många argument gällande artificiell intelligens: att tänka som en människa, eller uppvisa samma beteende som en.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *